Medberoende och perspektiv handlar blogginlägget om. Att vara anhörig till någon som drabbats av en ätstörning är kämpigt och det är av välvilja som medberoendet tar en stor plats i familjen. I Sverige är ca 200 000 personer drabbade av en ätstörning och det betyder att det finns 4-5 personer i närheten som också blir drabbade av stress och ohälsa.

När ätstörningen tar plats i en familj så vet till slut ingen VEM som tänker, känner eller säger saker. Strukturen blir rubbad och ätstörningen ger alla en känsla av dåligt samvete, skam, skuld eller en känsla av otillräcklighet.

Medbereonde drabbar en person som lever tillsammans med en missbrukare i någon form och anpassar sitt sätt och beteende och sin personlighet i HOPP om att kunna hjälpa.

Det finns MYCKET litteratur, poddar och information om medbroende och jag tänker att denna text inte på något sätt sammanfattar medbeoende problematiken utan blir mera en inspiration för dig att läsa vidare.

Medberoende persoligheten har utvecklat ett HJÄLPBETEENDE och det blir ett överskott på att hjälpa andra och underskott på att hjälpa sig själv, sätta gränser och tillslut saknas tilltro till sin egna och andras förmåga.

Medberoendet fyller viktiga funktioner både hos den som är medbereonde och den som har ett missbruk. Den medbereonde tror att sitt beteende är HJÄLPSAMT och gör allt för att just hjälpa. Den som missbrukar NYTTJAR/ UTNYTTJAR den medbereonde för att kunna fortsätta med sitt missbruk, avsiktiligt eller oavsiktligt.

I coaching med föräldrar så kommer alltid frågan upp om att sätta gränser och att hitta tillbaka till sunda friska relationer och skapa ett team MOT ätstörningen istället för att alla är på olika sidor och kämpar på olika sätt.

”Jag gör mitt yttersta för att hjälpa och ändå blir det fel”

  • ja, det blir fel eftersom ni inte kommit överens om vad det är som skulle vara hjälpsamt! När denna allians finns och klienten förstår att jag eller någon anhörig sätter gränser och vägrar att prata med en ätstörning, eller gå med på saker som verkar högst rimliga i stunden men inte leder till målet- frisk.

jag känner mig hjälplös, hur ska jag kunna hjälpa? 

Den krassa sanningen är att ingen kan rädda någon annan, sätt på dig din syrgasmask först och sedan är du redo för hjälteuppdraget!

Jag låter det vara som det är, det blir minst tjafs och bråk. 

I detta läge, brukar jag fråga om det är sant? Blir det minst tjafs och bråk om du låter det vara som det är? Nej såklart, då ältas det om annat…. ja, precis så låta det vara som det är, är ingen lösning på någons problem .

Eftersom jag själv varit drabbad, vet jag hur det går till att bli frisk.

ja det kan vara så, men du är inte den andra personen utan lösningen blir att teama ihop er och diskutera fram vad som är hjälpsamt, det kanske är något helt annat.

detta är några exempel på osanna påståenden som vi ofta diskuterar, det finns många fler och de dyker upp i mellanåt.

Några ord om det aktiva lyssnandet och det självständiga tänkandet.

  • lyssna utan att avbryta, du kan uppleva att det kommer nya insikter och tankar.
  • Fråga när du inte förstår, ibland förstår inte den tänkande personen själv vad som menas.
  • lyssna klart, det kommer flera tankevågor och bryter du in med råd och egena reflektioner kan du missa våg 2 och 3 och det är kanske där inne lösningen ligger.
  • tänk efter före om din fråga verkligen är hjäpsam eller om du frågar för att styra eller ställa:) eller om du frågar för att du vill förstå och hjälpa.

Att vara medberoende fyller livsviktiga funktioner, när någon är i livsfara.

När det akuta hotet är avvärjt så kan ni börja jobba på: vem som är vem?

vem är det som gör ? känner ? eller tänker?

har du koll på det så kan vi jobba vidare på att sätta gränser tillsammans mot ätstörninge. Mat och matschema blir hjälpsamma hjälpmedel och inte källa till diskussion och tjafs!

och det här med perspektiv: Ibland tänker jag är det bra att zooma ut, stänga av och bli helt onårbar och se att JA! de klarar sig utan mig några timmar:)
testa, det kan vara läskigt för alla men så värt att ladda batterierna och komma tillbaka.

Medberoende och perspektiv handlar blogginlägget om.

Sätt på din egen syrgasmask först, sedan är du redo att agera superhjälte!

// Karolina – och behöver du min hjälp finns jag här: 070-2260746

Written by: Karolina Palmberg

Leave A Reply:

No comments yet.