Arfid den selektiva ätstörningen.

Att förstå någon med ett selektivt och restriktivt ätande kan vara  väldigt ångest skapande för omgivningen. När ett barn eller ungdom uppvisar ett selektivt ätande skapar det oro hos anhöriga,  eftersom det inte handlar om en ” vanlig ätstörning”. Den selektiva ätstörningen finns som en egen diagnos sedan 2013 i DSM5 https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2018/09/arfid-restriktivt-atande-utan-radsla-for-viktuppgang/ och skiljer sig åt då kriteriet viktfobi eller rädsla för viktuppgång inte finns med. Afrid är en ångestproblematik som går ut över maten och behöver behandlas på ett annat sätt än hur specialistvården behandlar de andra ätstöringsdiagnoserna.

Så här kan ett samtal till mig börja: Det finns en rädsla för att äta då rädslan för att kräkas finns med dagligen. Hur får man hjälp med detta då det inte handlar om en utseendefixering. Personen behöver speciell hjälp med stor kunskap kring Arfid den selektiva ätstörningen.

Hon har alltid fått höra att att hon är petig med maten  har väldigt känsliga smaklökar och ett starkt doftsinne samt en enorm rädsla för att kräkas och att sätta i halsen. 

Hur ser då diagnoskriterierna för ARFID ut? För det första ska det föreligga påverkat ätbeteende och bristande energiintag, som leder till ett eller flera av följande:

  • signifikant viktnedgång (eller utebliven förväntad viktuppgång hos barn och ungdomar som fortfarande växer)
  • signifikant näringsbrist
  • behov av sondnäring eller näringstillskott för att bibehålla kroppsvikten
  • inverkan på psykosocial funktion.

I DSM-5 ges också några exempel på vad som kan ligga bakom det hela, t ex generellt ointresse för att äta, undvikande baserat på sensoriskt obehag förknippat med vissa födoämnen eller oro för t ex kräkningar eller att sätta i halsen vid födointag.

För det andra ska beteendet inte huvudsakligen hänga samman med brist på föda eller vara kulturellt sanktionerat, såsom vid religiös fasta.

http://karolinapalmberg.se/selektiv-atstorning/

Större förståelse och samsyn

Sammanfattningsvis har ARFID-diagnosen ­potential att bidra till större förståelse och samsyn för en patientgrupp som tidigare i hög grad har behandlats styvmoderligt inom sjukvården. Patienter med ­ARFID tycks ofta kunna vara behjälpta av sedvanlig etablerad ätstörningsbehandling. Mer forskning är dock nödvändig för att närmare fastslå hur sådan behandling kan optimeras vid ARFID-tillstånd med varierande klinisk bild.

Så vad kan du göra som anhörig:

  • Våga prata om vad det är som fungerar och vad som inte fungerar
  • Våga erbjuda smaka saker som hon tidigare inte vågat äta, något som kan resultera i att hon lär sig att tycka om saker hon tidigare inte gillade.
  • Ta kontakt med andra som har barn i samma situation
  • Acceptera nuet och fokusera på det som fungerar utanför mat situationerna.
  • Hitta sätt att få i henne tillräckligt med näring oavsett vilka produkter det det viktiga är att hålla energinivåerna i kroppen så hon/ han kan fortsätta att växa, sova och följa med i skolan- allt annat kommer senare.
    det måste helt vara på hennes villkor.
  • Hör av dig till mig så kan vi tillsammans hitta alternativ och lösningar

Coaching som fungerar vid en Arfid den selektiva ätstörningen:

  • kartlägga vad som fungerar nu och vilka situationer som är riktigt bra.
  • vilken mat fungerar
  • vad är målet med samtalen
  • att vara rädd för att kräkas eller att inte kunna spotta ut och att det blir en ohållbar situation, vad är alternativen och vad kan vi göra istället?

FACE YOUR FEAR!!! – Jag har spenderat hela mitt yrkesliv på att prata om RÄDSLOR!

Men varför jobbar du med RÄDSLOR? och framför allt andra människors rädslor?
JO! vet du det är så supercoolt- tänk om vi visste vad vi skulle göra om vi inte kunde MISSLYCKAS!!! jag tror att människor och företag skulle blomstra så många nya idéer som skulle flöda och att inte allt blir så tillrättalagt och att vi slutar att visa upp någon slags yta som ingen ändå tror är sann. Vi är människor och vi slåss mot rädslor och fobier varje dag, jag är så nyfiken på varför det är så svårt att  lämna trygghetszonen, göra saker annorlunda och ha tillit till att det kommer att bli bra!  

Jag har sååå många exempel på COOLA tjejer och killar som har trotsat sina största rädslor och gjort fast de inte vågat. Rädsla är en fundamental drivkraft som kan skapa så mycket elände, undvikande och massa konstiga beteenden, sjukdom och ohälsa.

Varför är det så viktigt att prata om RÄDSLA?

Rädsla sträcker sig från att känna och uppleva ett visst obehag, eller på andra sidan så måste du FLY från situationen för att överleva. Vi behöver prata om att vi är rädda för och inte bara lite allmänt utan verkligen på ett konkret plan , göra det synligt för oss själva och andra.

och tänk om vi alla koncentrerade på allt som vi trodde var möjligt om vi inte kunde misslyckas!
det vore COOLT PÅ RIKTIGT!!!

och vill du se en förläsning på youtube om selektiv ätstörning: https://youtu.be/KyeXb-tnA0E

 

Written by: Karolina Palmberg

You may also like these posts

Leave A Reply:

No comments yet.